Carlsons in Shanghai: God fortsättning!

Hej på er!

Nu är det 2013, ett nytt år! Ska bli spännande att se vad detta år kommer att föra med sig, och det är verkligen en hel massa spännande saker som vi har framför oss. I maj kommer ju bebis nummer två och till sommaren flyttar vi tillbaka hem till Svedala. Då blir det mycket att ta tag i; var ska vi bo, vilken skola ska Robin gå i?!?! Eftersom vi inte vill köpa bostad direkt, så blir det till att hyra först. För det är ju så korta hyresköer i Göteborg....Drömmen vore ju om man hittade en gammal dam, som bor i ett alldeles för stort hus, och så får vi hyra hela hennes övervåning. Eller nåt.
Men, vi får helt enkelt slänga ut en massa krokar och sedan hoppas på en stor knippe tur. Synd bara att de flesta av våra kontakter bor i Värmland och inte i Gbg-området...Kan säga att Micke börjar bli lite smått orolig och ängslig över hur det skall gå, men jag försöker intala honom om att det ju alltid löser sig. Visst gör det det, och här får ni lite Göteborgs-krokar:)!

Annars har vi haft en härlig ledighet, med semester i Thailand! Men, jag tänkte först berätta om vad som hände mig strax innan jul. Allt gick ju bra till slut, så bli inte oroade!

Har nämligen haft ont på höger sidan i ryggen ända sedan i början av graviditeten. Värst är det när jag ligger på höger sida, eller står still hemma, t ex när jag lagar mat. Men, så plötsligt en morgon högg det till något så alldeles vansinnigt tvärs över nedre delen av ryggen. Jag kunde inte röra mig en milimeter åt något håll, det var som om något hade fastnat och det värkte alltså nåt förgrymmat!! Micke fick till slut ner mig försiktigt på golvet, så han skulle kunna känna och se om något var snett. Men inget kändes konstigt på ryggen. Stackars Robin fick stå och se på sin kvidande mamma, som med tårarna rullandes nedför kinderna bara kunde väsa fram att det var längs hela nederdelen som det värkte. Och som skrek till så fort hon rörde sig en millimeter...Men, han tog det ändå bra, hjälpte till att pussa mig på ryggen och hålla mig i handen:)

Som tur var hade vi precis tänkt åka och jul-handla, så vår chaufför stod redan utanför dörren. Bara att stuva in mig i bilen och rulla iväg till privatsjukhuset (som många av oss expats är försäkrade i).
Väl där så kom jag direkt in till doktorn (tacka vet jag privatsjukhus i Kina!) och fick morfin, fast det bidde inte så mycket bättre. Jag är ju dessutom så känslig mot morfin (kan knappt ta en liten dos av en viss hostmedicin, som det är etylmorfin i, utan att bli super-yr och börja svamla), så jag låg nästan helt däckad, svettades ymnigt och bara kände hur det snurrade. Fast fortfarande med smärtan i ryggen. Doktorn var borta flera ggr och pratade med andra, men till slut kom hon tillbaka med en bekymrad min. Eftersom jag var gravid, så skulle detta ryggont kunna vara något väldigt farligt. Finns tydligen något som läkare ibland förbiser, och istället bara skickar hem patienten med lite värktabletter. För att några dagar senare upptäcka att patienten avlidit...
I vissa graviditets-fall, så kan man nämligen få problem med att aortan tagit skada (tror det heter aorta dissektion), vilket kan ge upphov till just plötslig och kraftig ryggsmärta. Tillståndet är visst ovanligt, men inte unikt under graviditet. Och dessutom livshotande...
Visst, det skulle kunna vara vanlig ryggvärk som uppkommit pga jag suttit snett eller så, men, läkaren ville och vågade inte chansa. Alltså, upp till mig att ta beslut; antingen åka hem med några värktabletter och låtsas som det regnar (och hoppas att man inte har denna aorta-åkomma) eller stanna kvar på sjukhuset. Stannar jag kvar har jag tre svåra val kvar att göra;

1. göra en vanlig ultraljudsundersökning. Men, det är svårt att se om det gäller aortan här, och därmed är risken att de ändå missar det. Dock helt säkert för barnet.
2. de får gå ner via luftstrupen och kolla i magen/ryggen, och jag måste i så fall bli kopplad till en andningsmaskin. Verkade läskigt. Men helt säkert för barnet.
3. Göra en magnetröntgen i en maskin. Denna undersökning skulle med 100% säkerhet visa om det rörde sig om problem med aortan, den går fort, och jag får besked direkt. Men! Tillräckligt många undersökningar har ej gjorts på gravida, dvs, de vet helt enkelt inte om barnet kan ta skada av röntgen. Det är dock inte själva röntgen som är farlig för barnet, utan den vätska de sprutar in i mig för att sedan kunna se alla vener och trådar, och som därmed också kommer till barnet. Dock hade läkaren aldrig hört om någon gravid som fått problem med bebisen, vare sig i magen eller senare. Men, som sagt. Finns inga garantier.
Jahapp. Vad göra?! Jag som "bara" fick as-ont i ryggen, stod nu inför två svåra val. Åka hem med värktabletter och riskera att dö, eller stanna kvar och göra röntgen, och ev riskera att skada barnet...:(
Jag som inte ens ville åka till sjukhuset!!! (Micke insisterade. Vilket han så klart gjorde rätt i).

Jag sitter och våndas...

Under tiden surfade Micke runt frenetiskt på nätet, för att försöka hitta något om just magnetröntgen för gravida. Han hittade faktiskt inget konstigt, utan det verkade som att det skulle vara helt okej för bebisen ändå. Så, vi tog beslutet. In i röntgen-maskinen med mig, och därmed basta!

Robin och Micke fick stå i kontrollrummet brevid, och se på när jag "spändes fast" i maskinen. Jag som inte direkt har ngn klaustrofobi, tyckte ändå att det var rätt läskigt att ligga där, med bara, kändes det, några centimeters fritt utrymme mellan min näsa och taket på maskinen. Som tur är märkte jag ju att det ändå inte var helt stängt bakom mitt huvud, när jag sköts in. Puh. Så ska man ligga där, helt stilla i ca 20 minuter. Och hålla andan i några sekunder när doktorn säger till.

Jag i maskinen.

Men, det hela gick bra, testerna visade sedan inga konstigheter, utan jag var fullt frisk. Lycka!!
Här en bild från inuti min kropp;

Fråga mig inte vad detta är dock...:)

Nog om detta. Jag fick sedan med mig ett gäng värktabletter, och det mesta av värken gav så småningom med sig. Alldeles lagom till julafton, vilken tur!

Vi firade sedan vår julafton några dagar tidigare, eftersom vi den 22:a december skulle åka på semester till Thailand:) Men, tomten lyckades ändå hitta hit:)